DΔNIΞLS VÄЯLD

Japps boys n' gals, då var sjuka (på mer än ett sätt) lillpöjken tillbaka. För att slippa anklagelser om att sprida förolämpningar runt mig så kan jag ju avslöja att tidigare nämnda lillpöjk inte är någon annan än jag. Så! Då var det avklarat. Slipper jag bli stämd.
Synd bara att lillpöjken inte har något intressant att berätta. Som vanligt med andra ord. Fast denna gång orkar jag inte ens med några hobbyfilosofiska inlägg heller. Och jag förstår hur besvikna ni alla blev nu, men jag lovar att gottgöra er vid ett annat tillfälle.
Till saken hör ju att Daniel är lite sjuker. Fucken igen! Börjar bli läskigt trött på det här. Minns inte ens när senast jag var helt frisk. Och nu talar jag INTE om den mentala biten. Hur som helst så har jag denna gång åkt på någon konstig yrselgrej med tillhörande ständigt malande huvudvärk. Trodde först att det var en allergichock eller liknande i och med att jag spenderade helgen hos kusinen som har katt. Men eftersom det inte har gått över sedan dess så börjar jag befara att det är värre än så. Fast lite kul är det. Jag raglar ju till lite då och då när jag går så jag ser full ut jämt. Skojsigt värre. Men men, blir det inte bättre till helgen så får jag ta och uppsöka farbror doktorn och ta reda på vad tusan det kan vara. Har man riktig otur så kan det ju vara en infektion på innerörat, och då kan ju balanssinnet försvinna helt i värsta fall...

Nä nu ska jag göra massa viktiga saker. Och med viktiga saker menar jag dregla och glo på tv. Fast först ska jag slänga upp en låt för dagen. Var ju länge sedan ni fick avnjuta min överlägsna och felfria musiksmak...

See ya soon peeps.