DΔNIΞLS VÄЯLD

Oj. Jag som trodde att det berodde på överdrivet matintag, men tydligen så är det en sjukdom.
Där ser man. Nu kommer väl folk börja skylla på det: "jag är inte tjock för att jag äter för mycket och är för lat för att röra på mig, jag är fet för att bakterierna gjort mig det."
Kommer helt oväntat att tänka på Denis Leary...

1:40 in i klippet... ;-)

Han är ju bara för rolig. Så härligt bitter...

 

Wow! Vad duktig jag är! Har just skapat min första lilla poll på denna blogg. Dutti Daniel!
Så rösta gärna. Är faktiskt lite nyfiken på resultatet. Min favorit är ju Lovecraft, men tyvärr så är det inte så där jättemånga som läst honom. Ja ja, rösta nu så jag får veta. Och ge gärna tips på andra skräckförfattare; jag är inne i en liten "skräckfas" just nu där jag läser massa Koontz och King m.m. så förslag på andra författare uppskattas.

Btw, vad fan har hänt med musikspelaren där till vänster? Helt borta. Stulen! Stoppa tjuven!

Är det verkligen meningen att man ska vakna 5 på morgonen? Hmm... Var ju inte planerat. Men men, det kanske betyder att man hinner göra lite vettiga saker idag. Kanske... Min gissning är nej, men man vet ju aldrig.
Fast jag hade ju inte så mycket val. Vaknade ju av kramp i vaden, en helt underbar känsla kan jag tillägga, och när det väl gick över så var det ju ingen mening att somna. Hade knappast lyckats hur som helst.
Idag är det tisdag. Det betyder att jag ska... *kollar kalendern*... dregla och glo på tv idag. Jahaja. Vad trevligt. Då får man väl göra det då helt enkelt.
Måste fan ta och fixa nåt att äta först. Helt fucken utsvulten. Men är så seg. Orkar inte. *suck*
Toodles.

Gaaaah! Seg som faen! Borde nog gå och lägga mig tror jag. Tjänar ju ingenting till att sitta här och gäspa som en galen gnu. Fast en liten timme till ska jag nog klara av. Ingen mening med att vakna allt för tidigt imorgon...
I helgen blir det jobb i alla fall. Fick sms av chefen idag som undrade om jag kunde jobba, och naturligtvis svarade jag ja. Pengar, pengar, pengar är ju något som verkligen behövs just nu. Ekonomin är ju inte så där kanonbra direkt.
Och i veckan ska jag fan ta och dra till farbror tatueraren och beställa tid. Är ju about fucken time om man säger så. Kanske inte så där yetismart när man knappt har några pengar, men shit the same, det ordnar sig alltid. Det blir nog något mindre motiv skulle jag tro. Typ ta reda på vad man egentligen tycker om det. Det är ju faktiskt min första. Pinsamt värre. De större får ju komma senare. Om man gillar det då vill säga.
Nä, nu ska jag ta och glo lite på My Name is Earl och sedan blir det sängen.
Så natti-natti på er alla.
Puss och kram.
Toodles.
Adieu.
Hej.

Suck vad trött jag blir på mig själv. En riktigt fin dag idag med sol och lite småhärlig höstkyla i luften, och vad gör jag? Sitter inne och gör inget vettigt alls. Låter hela denna vackra dag gå om intet. Lite besviken blir man ju på sin egen apati ibland. Inte bra, inte bra...
Får fan i mig ta och göra något åt det här. Och jävligt fort.
*muttrar lite*

Tjihooo! Första avsnittet avklarat. Tog ju typ bara 4 timmar. Det var ju visserligen ett dubbelavsnitt, men ändå.
Jag är fan för dampig för att kolla film eller serier själv... suck.

God morgon på er alla!
Inte för mig direkt, jag har ju varit uppe sen tiiiidigt. Ända sedan midnatt typ. Så går det när man fuckar upp dygnsrytmen helt. Men bara för den saken så ska det ju inte vara omöjligt att vara lite artig. Så ett glatt guten morgen på er.
Någon som gör något roligt då? Själv sitter jag här och har fått för mig att jag ska blåsa lite liv i gamla nördfasoner. Så jag laddar helt enkelt ned massa gamla star trek. Mhm, nörd är man allt. Fast... det är ju i varje fall bättre än Buffy. ;-)
Denna helg var rätt boring måste jag säga. Bara degat hemma, slötittat på tv, spelat meningslösa spel på datorn. Jag som var lite sugen på öl jag. Fast det går ju inte när man är pank. Snyft och buhu.
Men men, jag får ta igen det den kommande helgen. Om jag inte jobbar då förstås... Vi får väl se.
Så jag hoppas ni andra haft en bättre helg än jag.
Nä, nu ska det gluttas Star Trek the Next Generation. Från första avsnittet. Då har jag ju nåt att göra de närmaste veckorna.
Ha en bra dag gott folk.
Toodles.

Fetbra gammal klassiker! Kan du fethaja!
Håller du inte med kan du suga min fetsnase!
Enjoy boys and gals!

Och nej, då menar jag inte mig själv. Menar ju det fascinerande och underhållande och upplysande tv-programmet förstås, vilket hade säsongsstart tidigare ikväll på TV6. Ett av mina absoluta favorit-program. Något som alla borde titta på måste jag nog tillstå. Man lär sig en hel del. Om inte annat får det en att tänka lite, något som inte är så farligt som man kan tro. :-P

Detta är en dag fylld av tråkhet. Eller heter det tråknad? Eller kanske tråkerier?
Skit samma, denna där är rackarns tråkig!
Fortfarande sjuk, men inte så där yetifarligt så man blir alldeles dampig och uttråkad av att bara sitta hemma. Men man vet ju att om man ger sig iväg för att göra något så kommer man ju bara känna sig sjukare imorgon. Och för en gångs skull så ska jag hålla mig i skinnet tills jag blivit frisk.
Fast å andra sidan, jag har ju redan gått med på att jobba torsdag till fredag. Så den planen är ju egentligen redan förstörd. Smart jobbat lilla Daniel. Men jag behöver ju verkligen pengarna så jag får väl stå ut med att vara lite halvkrasslig i några dagar extra...
Förresten, någon som vet vad det är för klubb på Medusa imorgon? Enda jag vet är att jag ska jobba, fast det kanske räcker.
Överraskningar är ju alltid trevliga. Eller oftast iaf. Eller ibland. Då och då. Typ aldrig.

Nästa helg börjar mitt favoritprogram på tv igen. Bullshit! Ja, programmet heter så alltså. :-P
Det ska bli skojsigt. Lördag. Tid minns jag ej. Hmm...

Tidigare idag så åt jag en påse chips. Jag ville bara dela med mig av detta spännande fakta. Jag vet ju hur nyfikna alla är på vad man äter.
Javisst ja, höll ju nästan på att glömma det viktigaste: dagens outfit.
Idag har jag på mig en elegant våtdräkt i en bedårande marinblå nyans. Till detta ett par vackert grå moonboots och en charmerande sombrero...

Behövs väl knappast någon närmare presentation...
Enjoy!

Tjihoooo! Jag vaknade hela 3 minuter tidigare idag än vad jag gjorde igår. Så idag kommer jag hinna med allt det som behövs göras. Som att raka skinkorna, vattna plastblommorna, mata den tama älgen, vaxa trehjulingen...
Och nej, det sista var inte någon skum metafor för onani. Eller var det det...? For me to know and for you to don't give a crap about.
Men bara så ni vet, idag är min hals alldeles pajko. Den blir ju fan sämre, inte bättre. Vad är det som pågår? Ska jag behöva köpa en ny hals? Kina exporterar ju typ allt man kan tänka sig. Och jag som inte har några pengar. Hur ska detta gå? Spännande fortsättning följer... typ någon gång.

"Ny" från Offspring. Gillar beatet i den. Lagom trallvänlig.
Så lyssna duktigt. Nu!

Holy crap vad sent man vaknar nu för tiden. 4 på eftermiddagen! Det är ju inte riktigt stabilt. Visst, det funkar väl nu när man är sjuker men får ju fan se till att fixa till det snart. Dum pojk. Dum liten Daniel. Smisk borde jag ha. Snälla. Bara lite...

En liten artikel från Aftonbladet. Det måste ju bara vara själva definitionen på ironi. Och väldigt makaber sådan. Fast jag undrar lite hur hennes make tänkte. Borde han kanske inte kört henne till sjukhuset liiiite tidigare? Typ när hon inte längre kunde röra sig...?

Då sitter man här ensam i natten. Sjuk och allmänt seg, men inte trött tyvärr så att sova is out of the question. Men vad ska man då hitta på månntro? Inget intressant på tv, ingen vaken att babbla med, ingen rolig bok att läsa. Om man ändå bara kunde känna sig inspirerad nog att skriva lite. Alltså, skriva på "riktigt", inte blogga. Även om det är rätt kul att göra det också...
Jag ska hur som helst snart ta och steka lite ägg och ha på knäckebröd. Ibland får jag lite cravings av det lite mer udda slaget. Nästan som en gravid kvinna. Är det det jag är? Hmm...
Fast helst av allt så skulle jag ju vilja ha kött. Massa kött. Döda djur av alla de slag. Önskar man var tjenis med någon slaktare så man kunde få kompispris... *drömmer sig bort*

Jobb ikväll. Tjihooo! Fast jag är ju i stort sett frisk nu så det lär inte bli så farligt. Och det är ju alltid najs att träffa lite polers. Undrar vilka som poppar förbi bara... Oj, nu har jag nästan lite brådis. Ha en trevlig fredagkväll. Adieu

Rackarns också. Världen överlevde visst. Vilken chock va?! Man kan ju inte lita på kvällspressen nu för tiden. Enligt Expressen så skulle jag ju vara död nu. Vi skulle ju alla ha försvunnit. Dem bara lovar och lovar...
Nu måste jag ju jobba i helgen ju. *suck*

Me like! 'Nuff said!

Idag är det tisdag. Idag är jag fortfarande sjuk, fast mår lite bättre än igår i alla fall. Idag ska det skrivas! Det kan du fethaja! Jag är ju så jävla bra på det så det är ju dags att sätta igång på riktigt. Nu när man är hemma och sjuk så är det ju lika bra att använda tiden till något kreativt. Om inte annat så får det mig förhoppningsvis att sluta tänka på sex. Var ju alldeles för länge sedan. Och eftersom man inte får ha sex innan äktenskapet och jag är alldeles för seg för att gifta mig så får jag helt enkelt skriva istället. ;-)

Smått förkyld... och orakad dessutom.

Fy fan för Com hem! Den absolut sämsta bredband/tv-leverantören i Sverige!
Ska det behöva ta sån jävla lång tid att ens få upp startsidan? Det är fan alltid problem med Com hem. Och inte går det att komma åt youtube heller. Fucken suck säger jag bara. Jag behöver en tröstande kram tror jag allt. En fråga bara, har jag missat att det är någon sorts allmän internetstrejk idag eller? Man blir ju bara bitter. Eller bittrare kanske man ska säga. Så bitter att man inte ens orkar skriva något. Tur för er kanske- :-P
Ta-ta

Nej, det handlar inte om någon dålig uppföljare till en gammal Travolta-rulle. Det handlar om att lille Daniel gått och blivit tokförkyld. Bara över en natt så förvandlades jag till en snörvlande hostande febrig liten krabat.
Söndag morgon när jag kom hem från jobbet: allt var finemang.
Söndag eftermiddag när jag vaknade: någon hade slängt en slembomb i min hals.
Det är så häääärligt. Jag finner inte ord över den glädje jag känner. Och jag vill tacka den som smittat mig. Från botten av mitt hjärta. Tack. Tack-tackeli-tack-tack.

Äh, nu räcker det med självömkan. Istället är det dags att klaga på dagens krogklientel. Det börjar ju bli fler och fler idioter ute. I lördags var det ju kaos mest hela tiden kändes det som. Skinnbulor är ju alltid trevliga gäster... inte.
Fast på ett sätt förstår jag deras aggressioner. Det kan ju inte vara roligt att peta anabola i hopp om att se snygg ut, för att en dag vakna upp och se ut som ett monster med en liten 4cm daggmask mellan benen. Stackars pojkar. Stackars stackars små mikropenispojkar. Men men, de kanske växer upp någon dag de också. Man får ju helt enkelt hoppas.

Nä nu får det fan räcka med blaj. Nu ska jag krypa in i skafferiet och leta mat. Känner på mig att det lär vara en fruktlös expedition, och stackars jag som är alldeles för död för att kunna ta mig till affären. Snyft och buhu...

Idag är en dag likt alla andra dagar. En dag full av seghet och sjukdom, och självömkan över nyss sagda saker. Men om man inte kan tycka synd om sig själv, vem ska man då tycka synd om? Det du, det är frågan det. Om en sjukling gnäller i skogen, och ingen är där för att höra honom, är han då verkligen sjuk? Det go' vänner, är filosofi på högsta nivå. De gamla grekerna var alla nybörjare i jämförelse med yours truly.
Denna kväll och natt är även den fylld till brädden (ja, det är så det stavas) med jobb och fullisskådning. Det är fascinerande att iaktta de små liven i deras naturliga miljö. Även om det må vara aningens störande för ett normalt sinne att se dessa djur när de går i brunst. De ljud och rörelser som då begagnas av den lilla fullisen (lat.: Alcoholus Maximus) kan skrämma den mest härdade naturskådare...
Nä ni, nu är det dags att gå till lilla snigeltåget.
Vi höres när vi höres.
Ta-ta

Ska jobba ikväll. *suck*
Känner mig helt slut ju. Orkar egentligen inte. Men men, vad gör man inte för lite extra pengar. Dessutom är det ju lite trevligt att få socialisera lite. Synd bara att man måste stå ut med alla fulla idioter också.
Fast det ordnar sig nog. Man får ha lite tilltro.
Om bara magen kunde ta och skärpa till sig så skulle det ju vara lugnt...

Gammal goding som alltid varit något av en favorit.
Kanske inte så rockig, men väl värd att lyssna på.
Så gör det. Nu!

Timmarna passerar långsamt medan jag ligger i min säng och försöker finna sömnen. Men som vanligt undviker den mig. Natten rör sig sakta mot morgon, men än syns inget gryningsljus på himlen. Jag reser mig mödosamt ur sängen. Till och med min kropp verkar vara emot mig. Med tunga steg går jag mot köket. Jag famlar fram i mörkret. Ett svagt ljus från en gatlykta genom köksfönstret får leda min väg. Men trots det låter jag lyset vara släckt. Tydligen trivs jag bättre i mörkret. När blev det så? När blev mörkret mitt element? Mörkret är min vän. I mörkret syns inga tårar. De känns, de bränns, men de är osynliga. Endast jag vet att de finns, att de faller tungt mot kökets linoleumgolv. Med stum hand vrider jag på kranen. Letar runt i skåpet och finner ett glas. Men vattnet släcker inte min törst. För törsten är inte fysisk, den ligger djupare än så. Törsten efter närhet kan inte släckas genom vatten allena.
Det rinnande vattnet påminner mig om mer direkta fysiska behov. Jag stänger av vattnet och hasar likt en död mot badrummet. Hallen är mörkare än den djupaste natt. Men även nu låter jag lyset vara släckt. Har ingen önskan att se hallspegelns hånande reflektion. Jag uträttar snabbt mitt ärende, som om jag vill fly det upplysta badrummet så snart jag kan. När jag tvättar mina händer faller mina ögon på spegeln ovanför handfatet. Först känner jag knappt igen mig själv. Är det där ansiktet verkligen jag? När blev jag så gammal? Så grå? Så sliten? Så förstörd och oanvändbar? Men det som skrämmer mig mest är ögonen. Kalla, döda, känslobefriade ögon stirrar tillbaka på mig. Den glädje som en gång fanns där har sedan länge försvunnit. En tår formas långsamt i ena ögat. Förskräckt släcker jag lampan, rusar ut. Snart ligger jag åter i min säng. Först känns det tryggt. Men snart sveper melankolin in mig i sin nattsvarta filt igen. Alla onda tankar bubblar åter upp till ytan. Åh vad jag längtar efter sömnen. Evig eller om så bara för natten så välkomnar jag dig...

Skön och svängig rackare. Enjoy.

Så var det måndag igen. Man kan ju inte annat än jubla av glädje. För nu är det ju hela en vecka innan det är helg, och helg är ju bara tråkigt. Eller...
Fast idag var Daniel en usel människa och gick inte till jobbet. Man hade ju visserligen rätt svårt att sova och så, men både magen och foten känns ju i övrigt rätt bra så jag tycker allt att jag borde ta och kunna komma iväg nu. Imorgon får det bli helt enkelt.
Men idag så blir det softardag då. Spela lite onlinepoker kanske. Hmm... Ja ja, man får väl se. Något ska man ju kunna hitta att roa sig med.
Ingen annan som är hemma idag då? Någon som vill leka lite? ^^