DΔNIΞLS VÄЯLD

Nej, det handlar inte om någon dålig uppföljare till en gammal Travolta-rulle. Det handlar om att lille Daniel gått och blivit tokförkyld. Bara över en natt så förvandlades jag till en snörvlande hostande febrig liten krabat.
Söndag morgon när jag kom hem från jobbet: allt var finemang.
Söndag eftermiddag när jag vaknade: någon hade slängt en slembomb i min hals.
Det är så häääärligt. Jag finner inte ord över den glädje jag känner. Och jag vill tacka den som smittat mig. Från botten av mitt hjärta. Tack. Tack-tackeli-tack-tack.

Äh, nu räcker det med självömkan. Istället är det dags att klaga på dagens krogklientel. Det börjar ju bli fler och fler idioter ute. I lördags var det ju kaos mest hela tiden kändes det som. Skinnbulor är ju alltid trevliga gäster... inte.
Fast på ett sätt förstår jag deras aggressioner. Det kan ju inte vara roligt att peta anabola i hopp om att se snygg ut, för att en dag vakna upp och se ut som ett monster med en liten 4cm daggmask mellan benen. Stackars pojkar. Stackars stackars små mikropenispojkar. Men men, de kanske växer upp någon dag de också. Man får ju helt enkelt hoppas.

Nä nu får det fan räcka med blaj. Nu ska jag krypa in i skafferiet och leta mat. Känner på mig att det lär vara en fruktlös expedition, och stackars jag som är alldeles för död för att kunna ta mig till affären. Snyft och buhu...