Lördagssnabbis

Idag är en dag likt alla andra dagar. En dag full av seghet och sjukdom, och självömkan över nyss sagda saker. Men om man inte kan tycka synd om sig själv, vem ska man då tycka synd om? Det du, det är frågan det. Om en sjukling gnäller i skogen, och ingen är där för att höra honom, är han då verkligen sjuk? Det go' vänner, är filosofi på högsta nivå. De gamla grekerna var alla nybörjare i jämförelse med yours truly.
Denna kväll och natt är även den fylld till brädden (ja, det är så det stavas) med jobb och fullisskådning. Det är fascinerande att iaktta de små liven i deras naturliga miljö. Även om det må vara aningens störande för ett normalt sinne att se dessa djur när de går i brunst. De ljud och rörelser som då begagnas av den lilla fullisen (lat.: Alcoholus Maximus) kan skrämma den mest härdade naturskådare...
Nä ni, nu är det dags att gå till lilla snigeltåget.
Vi höres när vi höres.
Ta-ta

Säg vad du vill

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0