Vårkänslor
Nu när det varit varmt och soligt i några veckor, med enstaka undantag, så har jag märkt att man börjat bli lite smått vårrusig. Precis som för dem flesta andra när dagarna börjar bli längre och soligare så har man känt hur det nästan bubblar lite inom en. En bubblande längtan efter något som man inte riktigt kan sätta fingret på. Närhet? Ömhet? Kärlek? Eller helt enkelt bara sällskap i någon form? Eller allt av det kanske?
Lite närhet skulle man ju inte säga nej till. Varm hud mot varm hud. Lena händer och mjuka läppar. Någon som är sugen? Hehe...
Men allvarligt talat, känner alla likadant under våren? Och gäller det endast singlar eller blir de som är upptagna även de mer närhetstörstande än vanligt när våren anländer? Är det ett allmängällande fenomen eller drabbar det endast de av oss som inte har någon att välkomna våren tillsammans med?
Fast jag måste erkänna att riktigt så här starkt har man inte känt det någon tidigare vår. Vet inte om det beror på att denna vår är mycket soligare och trevligare än på många år eller om man helt enkelt bara hamnat på en särskild emotionell nivå eller något sånt. Ibland blir det nästan lite irriterande. Lite frustrerande nästan. Man saknar något som man inte ens vet vad det är...
Ja du, många tankar och frågor, men inte så många svar.
Och mycket kvasifilosofi dessutom... Låter inte så rackarns seriöst, men jag har bara lite svårt att få ord på tankarna ikväll. Ber om ursäkt för det.
I övrigt så vill jag tacka E för att du förgyllde min kväll. Tack. *kramar snällt*
Nu är det snart dags för sängen. Efter Daily show förstås...
Natti-natti på er alla små.
